Hmmm, jag har redan varit med om det mesta och värsta som kan hända, så jag känner mig rätt härdar. Självklart vill man ju inte att det ska hända något med sin älskade pålle... Men som sagt, jag är tyvärr rätt härdad redean...
2001 fick vi på våren ta bort min älskade b-ponny Lilleman som jag hade haft i nästan 10 år. Min första egna häst. Vi gick igenom jätte mycket tillsammans. Han blev 28 år, fick problem med sina tänder och hade Cushings syndrom och blev mer och mer påverkad av det. Så tillslut fick vi (mamma) ta beslutat ett han skulle få somna in.
Strax därefter försökte jag sälja min D-ponny för att köra en stor häst istället. Det gick sådär. Hade en köpare, men så gick han inte igenom veterinärbesiktningen. Lät han vila i 3 veckor och gjorde ett nytt böjprov, då var han ännu värre. Han hade haft problem med knäna i perioder tidigare, och det var samma igen nu. Så han blev utdömd... 15 år gammal. Så han fick tidigt på hösten också avsluta sina dagar....
Köpte strax därefter en stor häst, vidade sig vara en riktig problem häst. Kunde inte skos, var tvungen att drogas av veterinär. Hade dåliga hovar så vi var där var 4.e vecka. Tappade jämt skor. Var fd galoppör och ganska knäpp i huvudet. Gick inte att lasta. Kunde inte hålla hullet. ja, listan var lång. Efter 1,5 år tröttnade jag, hade en himla tur att förra ägaren ville köpa tillbaks honom, konstigt nog???
Mamma köpte sen 1 islandshäst, Komma, som vi hade i 8 år. Hade en del problem med henne de 3 sista åren, bruten griffelben (boxvila i 6 månader), fick kronisk bronkit, fick fång osv osv. Om och om igen, så tillslut blev hon också utdömd, vintern/våren 2010.
Kommas föl Lilja födde jag upp själv. När hon var 5 år, 2011, åkte jag in till kliniken i maj med henne för att hon gick konstigt. Visade sig att hon haft fång i flera (!) månader! utan att jag märkt något... Det hade gått så långt att hon gick inte att rädda, det var alldeles för mycket rotation på hovbenen. Så hon slutade sina dagar dagen efter jag åkte till veterinären med henne.....
Någon månad innan Lilja dog sålde jag min älskade Tyra, så då var jag plötsligt helt utan häst....
Sen dess har allt varit lugnt, jag hoppas det så förblir i flera år!!! Nu räcker det!
Så det enda jag kanske inte vill får hända igen är väl någon form av skada som är lite halv-allvarlig, såpass att hästen inte är ok men ändå såpass att den kommer bli bra igen, ett mellanläge alltså.
Men jag går verkligen inte omkring och oroar mig... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar